wittemyr.se

Sju månader har gått så nu är det löp igen.

Oj vad det vräker ner snö, snart kan man inte ta sig ut. Att försöka ta sig fram där inte någon skottat funkar kanske för mig men Lea har förkorta ben.
Sannolikheten för att det blir mer jakt känns som mindre än att man blir miljonär på triss.

I helgen var det småviltsjakt igen och för varje tillfälle i skogen blir Lea bara bättre och bättre. Hon söker ut bättre och längre, även om dreven buktar bättre nu så hjälpte det inte denna gång. Verkar som om viltet har nått sjätte sinne och vet vart vi står och passar.

Det roligaste var dock sista drevet som vi inte blev riktigt kloka på, drevet gick "sakta" och buktade mycket. Kan det månne ha varit en hare hon hittat?
Vi får se vad vinterns spårsnö visar att det finns i skogen. I övrigt var det drev på både rådjur och räv.

Lea är med i Whachtelhundklubbens fototävling.

Rösta gärna, här är omröstningen.

Man ska rösta på 12 stycken bilder och jag hoppas att du som jag tycker att bilderna på Lea är finast och röstar på dem. Dessa bilder (56, 57, 58) är med Lea.

Under andra dagen på älgjakten så skadade Lea vänster framben, tror hon fastnade med tassen under ett drev eller sprang på en gren. Hon fick en blodutgjutelse fram på bröstet men den är borta nu, lite hälta har hon kvar ännu men det blir bättre för varje dag.
Första dagen gick bättre tre av fyra älgar fällda före halv 10. Lennart sköt den första, en pinntjur, den hade inte Lea drivit nått på före skotten. Nästan samtidigt sköt Niklas kalv och ko, dessa hade troligen Lea stött (ett drev på 30-40 sekunder) tidigare. Kon gick ur synhåll för skytten så vi ville inte fortsätta i spåret utan gick runt för att komma från "rätt håll". När Lea hittade älgen, den var död, kom hon tillbaka till mig och gick sakta framför mig och satte sig ofta och väntade in mig.

Efter denna vecka hade vi ett litet uppehåll så att Lea fick återhämta sig innan vi fortsatte med kalvjakten. Övrig höstjakt har väl gått som det brukar, jagar man älg sprätter rådjuren runt passskyttarna och när rådjursdrevet går perfekt, man gör sig redo, beredd att höja hagelbössan, så visar det sig vara älg.

Lea har sådant jaktintresse och jaktglädje att hon stöter eller driver det som finns framför henne i skogen. Nu hoppas jag på att söken ska bli lite större, dreven lite längre och farten lite lägre men det än nog sånt som kommer med ålder och erfarenhet.

PS. Jag har varit framme vid platsen där Lea skadade sig och där ligger en vildfälld gran. Troligen har Lea har sprungit på en torrgren så det tagit tvärstopp, det fanns några grova som en femkrona som pekade snett emot det håll Lea kom från. Enligt pejlen snittade hon nästan 25 km/h sista 200 metrarna sen vart det stopp i 10 sekunder innan hon tog bakspåret tillbaka.